Sol, snö och våfflor

Påskhelgen bjöd på strålande vårvinterväder! Kalla nätter, soliga och varma dagar – precis som det ska vara! Dessutom var helgen fylld av ”första gånger”. På långfredagen var jag för första gången själv med Mattis en längre tid eftersom Jonas gick på hockeymatchen med några vänner. Och på lördag åkte vi tillsammans med min mamma och Melker till Jonas föräldrar för lite påskmat. Flera människor, full fart och en hund som växelvis skällde eller var rädd för bebisen. Men även det här fixade lille Mattis galant. Hundskall, högljudda samtal och skallrande tallrikar – inga problem för honom. Och därför önskade jag mig en utflykt till Fryksås på den fina, solida påsksöndagen.

Ett jätte bra beslut! Uppe i fäboden var det som vanligt helt underbart. Vårsolen värmde redan lite, utsikten var klarare än på länge och även om vi inte på långa vägar de enda som valde Fryksås som utflyktsmål så hittade vi ändå direkt en ledig parkering. Därifrån promenerade vi till den obligatoriska utsiktspunkten med barnvagnen (stenen som jag brukar ställa mig på för att fota var dock täckt av massvis snö). Där ställde vi oss i solen, njöt av utsikten och suckade belåtet, innan vi gick vidare genom fäboden mot Smidgården.

Jag har varit sugen på våfflor i en vecka, ända sedan våffeldagen, men då hann vi aldrig baka egna våfflor hemma. Men de smakar ju ändå godare när man kan njuta av både sol, snö och utsikt samtidigt, eller hur? Även på Smidgården kryllade det av folk, men vi hade tur igen och hittade direkt ett bord i lugnaste hörnet (perfekt för mig som skulle amma för första gången i ett café).

Mattis sov avslappnat när vi åt våfflor och i Jonas fall raggmunk. Först när vi var klara vaknade han och krävde lite egen mat. En perfekt liten bebis! Att amma funkade bra, vilket var en lättnad för mig. Men även här hade jag turen på min sida, eftersom det precis hade blivit lugnare vid borden runt omkring oss.

Eftersom vi njöt så mycket och inte var redo än att lämna den fina omgivningen, bestämde vi oss för en efterrätt – en öl för Jonas och en varm choklad för mig, allting ute i den friska luften och varma solen – himmelskt!

Vi satte oss med de andra som letade sig till solen intill Smidgårdens husvägg som låg i lä och njöt av vårvintervärmen. Och det var så välbehövligt! Efter att ha varit mest inomhus de senaste veckorna – eller egentligen månaderna! – var denna lilla utflykt bra mat för själen. Och eftersom Mattis hängde med så bra, hoppas jag att det kan bli fler såna utflykter framöver. Hemma igen beställde jag direkt en bärsjal på nätet så jag kan ta med honom på mindre stigar redan innan han har vuxit in i bärselen. Det ska bli så underbart att erövra tillbaka världen och framför allt skogen! Både kropp och själ behöver det.