Den här sommaren är underbar än så länge – den vill bara inte sluta! Okej, det hade väl varit lite för tidigt, men man vet ju aldrig. Och även om några riktigt fina sommardagar redan har gått förbi mig så känns det som om många fler väntar på mig – och den här helgen var definitivt en av dem.
Mattis befinner sig fortfarande i en besvärlig fas och på hans dåliga dagar känner jag inte ens för att lämna huset. Men i lördags började dagen bra och så såg jag fram emot en utflykt till Sollerön redan på morgonen. Den här gången åkte vi inte hem till min mamma utan till Svarfgården, en liten bondgård i samma by. Där var det öppet hus och även min mamma och min vän Lucie skulle dit, så det fanns mycket som lockade. För säkerhets skull tog jag inte bara med mig barnvagnen utan även bärselen som funkar bättre när han skriker. Men den behövdes inte alls! Mattis var på strålande humör och sov mesta tiden. Så kunde jag titta omkring mig i lugn och ro och prata med gamla och nya bekantar.
Familjen Michels, som äger gården, hade ställt upp långa bord i skuggan av de stora träden och det hade inte kunnat vara mer idylliskt. Eftersom de kommer från Tyskland var det kanske inte förvånansvärt att det var många Mora-tyskar där. Även tyskarna som har Orsa bagarstuga var på plats och bakade färskt bröd i gårdens bagarstuga. Deras aprikosbröd var det godaste brödet jag har ätit på länge!
Får barnen var med säkerhet alla djur den största attraktionen. Här fanns det får, kaniner och höns som man fick klappa och under några björkar bodde bin. I gårdscaféet kunde man titta på pyttesmå vaktelbebisar.
Jag vet inte om det var vädret, att Mattis var på bra humör eller det trevliga sällskapet, men för mig var det en riktigt fin eftermiddag. Inte ens myggbetten kunde förstöra för mig. Jag rullade fram och tillbaka över gräsmattan med barnvagnen och pratade med folk lite här och där, tittade på djuren och stod och bagarstugan och funderade vilket bröd jag skulle köpa. (Aprikosbrödet såklart!)
Gården var riktigt fin. Familjen Michels hade köpt den för åtta år sen när den var mer eller mindre förfallen och har använt de senaste åren för att få den i bra skick igen. Man kan tydligt se att det tuffa arbetet har burit frukt!
Efter en liten amningspaus under den stora eken fick Mattis hänga lite med sin mormor medans jag sprang runt för att ta lite bilder. Men sedan fick han faktiskt nog och ville hem. Eftersom många andra också var på väg kändes det dock helt okej.
Hemkommen var Mattis lite övertrött och skrikig men efter en stor middag sov han i stort sett hela kvällen i min famn tills det var dags att lägga sig. På det sättet kunde vi andra titta på en film tillsammans och avslutar den fina dagen med en mysig kväll.
Nu efter helgen har vädret börjat bli sämre ändå, men jag hoppas att vi snart kan göra en första utflykt upp till Gesundaberget. Med bärselen borde vi kunna bestiga lilla berget tillsammans, Mattis och jag.