Mini-Roadtrip och After Work i fäboden

Varför vänta på helgen för att ha kul? Förra veckan bjöd en kollega in vår tjejgrupp till en After Work i hennes fäbodstuga, inklusive en liten vandring och korvgrillning. En utflykt till naturen, en vacker fäbod och det tillsammans med trevliga tjejer från jobbet? Klart att jag ville vara med!

Fäboden Skinnaråsen ligger kanske 30 minuter från jobbet i Insjön. Så jag behövde ta bilen till jobbet den dagen för att kunna ta mig hem på kvällen. Annars brukar jag ta tåget, av flera anledningar, men den dagen hade jag tur – dagen började med solsken. Så blev det inte bara en rak bilresa på en timme från A till B utan en mini-roadtrip med flera fotostop längs vägen. Jag åkte hemifrån strax efter kl 6 och stannade på flera ställen i Mora innan jag kom iväg på riktigt. Men vem kan åka vidare när sjön ligger spegelblankt i morgonljuset? Det var ett otroligt vackert ögonblick.

Därifrån åkte jag till Österdalälven för att fota morgonsolen och speglingarna i vattnet. Redan här hade jag helst tagit ledigt resten av dagen. Bortsett från mig var det knappt någon människa på smågatorna och nere vid älven och så kunde jag njuta av fågelsång och de första varma solstrålarna efter några kalla, ruskiga dagar. Träden på Sandön speglade sig i den sovande älven, vilket såg härligt ut.

Till slut tvingade jag mig att fortsätta, klockan var nästan 7 och jag hade inte ens lämnat Mora! In i bilen alltså och köra på. Nästa stopp blev Vikarbyn, en liten by som ligger uppe på kullen en bit före Rättvik och därmed har en fantastisk vy över Siljan. Här lämnade jag stora vägen ett tag och fortsatte på byvägarna för att njuta av sjöutsikten och den fina bymiljön med massa röda hus. Jag åkte småvägarna mot Rättvik, vilket jag verkligen kan rekommendera. Har man inte bråttom på en vacker dag är det helt underbart att lämna den stressiga stora vägen för att koppla av med fina utsikten över sjön och de idylliska hus och gårdar som radar upp sig längs byvägen. Samma gäller för Tällberg, perfekt omväg på vägen mot Leksand som får en att varva ner och njuta av livet!

Jag hade tänkt stanna vid Persborgs brygga, men här var det några grävmaskiner på gång så jag fortsatte direkt till kyrkstallarna i Rättvik. En annan gång, tänkte jag… Persborgs brygga är nämligen ett favoritställe. Hit tog jag Jonas en gång på överraskningspicknick och han gillade bryggan direkt lika mycket som jag. Det är nog dags att åka dit snart igen med honom.

Vid kyrkstallarna i Rättvik tog jag mig tid att fota massa olika vyer, allt från vitsippor till vyn mot Persborgs brygga och på själva kyrkan. Ja och sedan märkte jag att tiden hade försvunnit… Egentligen hade jag planerat ett till fotostop vid Limsjön i Leksand för att leta efter highland cattles där, men det fick tyvärr vänta till en annan gång. Nu kallade jobbet och jag susade iväg med bilen utan att stanna något mer. Halv nio var jag framme, efter nästan två och en halv timme… även det är en anledning varför jag inte tar bilen så ofta – jag hade förlorat för mycket arbetstid på det, om jag hade haft möjlighet att stanna när och var som helst för att ta bilder.

Men nu blev det hur som helst en kortare arbetsdag och på eftermiddagen samlade vi ihop gruppen och åkte gemensamt mot Skinnaråsens fäbod. Och vad ska jag säga – när vi sakta rullade in mot fäboden var det kärlek direkt! Vilken fin fäbod! Jag fick nog hjärteögon och längtade efter att ta fram kameran. Och då stannade vi redan vid den finaste stugan av alla. Uppe på en liten kulle låg en vacker gammal fäbodgård med flera byggnader och utsikt över skogarna runt omkring. Enligt min kollega hade den befunnit sig i familjens ägo ”sedan alltid”, alltså väldigt länge. Vi fick en visning och kunde se att stugan var lika mysig och fin inne som ute. Det fanns många gamla detaljer kvar och det var varmt och behagligt.

Sedan var det dags för vår lilla vandring uppför Kägelberget. Vegetationen ingav lite vildmarkskänsla och vi hörde bara oss själva, vinden i trädtopparna och då och då en fågel. Dramatiska moln tornade sig ovanför oss och när vi hade gått genom den vackra skogen och kom fram till utsiktstornet, började snöflingor att virvla runt oss. Där uppe på tornet stod vi i snöfallet och njöt av utsikten som var fantastisk åt alla håll. Anette förklarade var vi var, vad sjöarna hette och var det fanns en fin sandstrand. Efter några minuter slutade snön och vi skrev en hälsning i gästboken innan vi gick vidare mot nästa utsiktsställe. Här hade man en milslång utsikt norrut och såg även delar av fäboden. Så vackert det var! Ser ni fäbodstugarna på bilden till höger? De gömmer sig bra!

På vägen tillbaka mot fäboden kom till och med solen fram! Tillsammans promenerade vi till källan för att hämta vatten och jag fick de andra att skratta genom att krypa runt bland vitsipporna med rumpan i vädret för att få bästa fotoperspektivet. Men det lönade sig!

Nu började den sällskapliga delen av kvällen. Kvällssolen skickade sina varma strålar genom träfönstren medans vi dukade fram och Anette tände brasan i kaminen för att grilla korv. I skenet av levande ljus satt vi och åt, skrattade, diskuterade och glömde bort tiden. Vi lyssnade spänt till gamla anekdoter från fäbodtiden medans brasan prasslade i kaminen och ångan ringlade sig upp från våra varma tekoppar. Ute sjönk solen allt närmare och när vi till slut packade ihop och lämnade den mysiga stugan, fick vi njuta av en hänförande solnedgång.

Vi klev in i våra bilar igen och rullade sakta ut från fäboden. En älg sprang förbi, vände sig om mot oss och försvann sedan i den mörka skogen. Det blev en helt underbar dag i goda vänners lag i en vacker fäbod. Jag kommer definitivt tillbaka!