Familjeutflykt till Lilla Vasselnäs

För ett par år sedan har jag övernattat i fäboden Lilla Vasselnäs tillsammans med Jonas. Hans familj har en liten stuga och massvis med historia där och det är en väldigt vackert fäbod. Sedan dess har vi pratat om att övernatta där igen och nu är det äntligen dags! Tillsammans med Mattis och massvis bagage i bilen åker vi mot skogen.

Vi får låna stugan som tillhör Jonas bror Micke. Den ligger idylliskt vid utkanten av fäboden direkt vid skogen. Kort efter vår ankomst brinner en brasa i kaminen och vi går på upptäktsfärd i fäboden.

Mattis trivs direkt, klättrar runt på mosstäckta stenar och kastar små stenar i bäcken. Utom oss finns det knappt något folk här, vi hör bara en gräsklippare från andra sidan fäboden och ser en bil åka förbi, det är allt. Tystnaden här är speciell. Bäcken porlar fram mellan de gamla trähusen och trädtopparna rör sig fram och tillbaka i den kyliga septembervinden.

Våra mobiler har ingen täckning alls och används bara som kamera eller klocka under helgen – så skönt! Istället är vi i nuet, leker med Mattis och utforskar omgivningen.

• 

• 

Mina svärföräldrar kikar förbi en stund för att träffa Mattis och för att plocka svamp. Jag bestämmer mig att följa med och går efter Sune och Britt in i den stiglösa skogen. Han känner skogen här utantill och det är bra, jag däremot hade nog inte hittat tillbaka utan honom. Här går jag bara i skogen med karta och kompass framöver!

Men det lönar sig, skogen är så vacker här! Under höga träd ligger ett täcke av ljuvlig mossa eller lingon och blåbär. Och svamp. Så mycket svamp växer här! Vi plockar inte ens alla vi ser, man måste ju hinna rensa och ta hand om dem sedan också. Men vilket överdåd, man blir helt salig!

Vi hittarinte bara gula kantareller utan också trattkantareller i massor – de älskar jag! Så gott att ha de torkat hemma för goda höstiga och vintriga maträtter.

Medans vi jagar svamp, har Jonas ett annat mål. Han har tagit med sig ett fiskespö för att återuppleva gamla barndomsminnen och fiska i bäcken.

Han går runt bäcken och letar efter fiskar och Mattis och jag tittar på, klättrar på gamla ruiner och vaktar maskburken. Långsamt sänker sig kvällen över fäboden och ljuset blir svagare. Vi har svårt att slita oss men går slutligen tillbaka mot den varma stugan.

Det är ju en ny dag i morgon! Vi njuter framför brasan och äter god mat innan vi kryper ner i de mysiga våningssängarna tillsammans.

En morgonpigg krabat ser till att vi inte missar soluppgången. Innan vi ens äter frukost klär vi på oss varmt och går ut till utedasset (Mattis tittar förundrat på). Sedan vandrar vi mot bäcken och Jonas kastar ut spöet en gång till. Mattis och jag går runt genom det blöta gräset och njuter av den vackra morgonen.

Att få uppleva höstens start i den här lugna oasen mitt i skogen är underbart. Och det blir nog en tradition framöver. September är en bra tid att vara här, inga mer mygg, men svamp och bär och en värmande brasa efter dagens utflykter. Och massvis med tid för varandra.

Här kan vi titta på hur bäcken porlar fram över stenarna och under den lilla bron, hur de gulnande björklöven svänger i blåsten och på alla svampar som växer här och där. Mattis pekar på varenda en och är fascinerad.

Solen stiger högre och fiskelyckan uteblir även idag. Vi går långsamt tillbaka till stugan – frukosten kallar. I stugan är det varm och skönt, solen lyser genom fönstret och Mattis springer med sin leksaksdammsugare genom rummet och är glad.

Vilken lycka att kunna låna denna stuga när vi vill – för att övernatta eller bara tillbringa dagen i den vackra, lugna miljön. Här finns det fortfarande mycket att upptäcka och jag ser redan fram emot våra nästa utflykter hit.