Första doppet i sjön

De senaste dagar har varit ovanligt varma och soliga för årstiden. Högsommar i slutet av maj! Och även juni började på samma sätt. Jag följde alla på Facebook och Instagram och tittade ivrigt på härliga bilder som visade gassande middagssol, ett mjukt och härligt kvällsljus, blommande ängar och spegelblanka sjöar i kvällssolen. Och alla som stolt visade upp bilder från sitt första dopp i sjön eller havet. Ja, avundsjukan slog till då och då, jag erkänner det. Och det trots att jag hade fina dagar med våra besökare.

Vi har försökt att arrangera oss så gott det gick med både myggen och hettan. Har fikat i Sollerön under mammas stora björk och åt gemensam middag i Våmhus med kvällssol och sjöutsikt. Och med tanke på att det skulle bli kallare dagen därpå, hade jag redan i förväg bestämt att det var dags för årets första kvällsdopp i sjön. Man vet ju aldrig när sjön blir såhär varm igen… svårt att veta med en svensk sommar. Och det var absolut nödvändigt att bli av med avundsjukan. Att simma i den lugna sjön på kvällen utan gassande middagssol och stökiga badgäster lät sådär underbart idylliskt i mina öron. Och jag behövde verkligen lite idyll just nu!

När solen började sjunka allt lägre sa vi hejdå till sommarstugan i Våmhus och åkte direkt till Åmåsängsgården. Jonas var inte sugen på att bada, så han stannade i bilen för att vakta Mattis. Mycket tid hade jag alltså inte för min badidyll, men kvalité fick gå före kvantitet här.

Och ja, behöver jag mer ord? Okej, de första stegen in i vattnet tyckte jag att det var rätt kallt, men när jag väl var inne, var det himmelskt. Himmelen var full av små söta moln och kvällssolen lyste på min rygg när jag hade kommit långt nog in för att börja simma. Underbart. Himmelskt. Idylliskt. Livskvalité.

Och sedan var det bara att komma tillbaka till verkligheten. Snabbt ut ur vattnet och tillbaka till bilen – mygg! – kolla om bebisen var vaken – ja! – och snabbt tillbaka till stranden för att knäppa lite bilder med kameran. Sedan tillbaka till bilen, åka hemåt och samtidigt prata lugnande med bebisen som hade sin egen åsikt om min lilla kvällsutflykt. Hemma sprang jag snabbt som tusan och duschade medans Jonas lyssnade på bebisen som fortfarande hade saker att säga om mitt kvällsdopp. Och sedan fick han äntligen komma upp i min famn igen där han trivs bäst just nu och han förlät mig. Och jag var lycklig över min lilla flykt till sjön. Allt var bra.

Har ni badat redan?

+2

Lämna ett svar