Höst i Dalarna

De mesta som känner mig vet att hösten och vintern är mina favoritårstider. Lyckokänslan jag får av färgglad höstlöv i morgonsolen överträffas bara av det jag känner när jag ser tjocka snöflingor sakta falla ner mot marken.

Det känns skönt att kvällarna blir mörkare igen efter sommarens ljusa nätter. Att tända fönsterlamporna igen och läsa en bok i soffan till flackande skenet av levande ljus är så mysigt. Och visst är det svårare att hinna ut i naturen så länge det är ljust, men samtidigt älskar jag att vara ute när det är höst.

Höstfärgarna med sin skala von gult till rött är mina absoluta favoritfärger och ljuset på en kall och krispig höstmorgon är svårt att överträffa. Naturen öppnar sin skattkammare och ger oss rikligt med bär, svamp och färger som värmer själen ända in i den djupaste vintern.

• 

• 

I år känner jag dock att jag inte hinner med hösten, tiden bara springer iväg. Det har varit hektiskt de senaste veckorna och vädret var ofta mörkt och blött. Höstfärgarna håller på att försvinna redan och jag har fortfarande kvar så mycket på min höst-önskelista.

Jag skulle vilja fota min familj med fina höstfärger i bakgrunden. Och då vill jag helst få alla på samma bild. Det är inte så enkelt när en av oss alltid jobbar eller när Mattis är mer intresserad i att trycka på kamerans knappar än att stå framför – han kanske blir fotograf någon gång i framtiden?

Sedan vill jag gärna ut i skogen för att plocka trattkantareller och torka dem inför vintern. Jag har redan ett litet lager som jag huvudsakligen har fått donerat av familj och vänner. Men det är roligt att plocka själv…

Jag vill även till Gesundaberget igen, helst vandra dit på Siljansleden, en vandring som jag redan ville göra i somras men aldrig hann.

Och jag vill definitivt till Fryksås – förra året vandrade jag dit på Siljansleden tillsammans med en kompis, i år skulle jag nöja mig med en promenad till Björntjärnen och en god våffla på Smidgården efteråt.

Jag vill även tillbringa en kall och frostig oktobermorgon ute med Kameran. Jag vill fota den glittriga frosten och det första, klara morgonljuset som lyser upp höstlöven.

Eller fota morgondimman som sakta stiger upp från ängar och vattendrag.

Jag kommer med säkerhet inte hinna med allt. Hösten är ju en tid där man ska sakta ner och komma till ro, så jag tänker inte stressa med det där. Det blir en höst nästa år också och då har jag kanske mer tid. Och även när träden är nakna och de starka färgarna vissnade finns det fortfarande mycket fint att upptäcka ute.

Första isen som lägger sig på skogstjärnarna en kall natt. Eller frosten som förvandlar en kvist i trädgården till en glittrande juvel. De första snöflingorna som sakta lägger sig på den kalla marken.

För två år sedan startade jag ett litet projekt för mig själv – Projekt November. November är lätt den månaden jag gillar minst. Allt känns bara fult, kallt, blött och mörkt. En seg övergångsperiod mellan höstens vackra färger och den snörika vintern. För att komma bort från den tråkiga inställningen gick jag ut med min kamera under hela November för att leta reda på skönheten. Och vad ska jag säga – den fanns ju överallt! November levererade verkligen det året!

Jag har nog aldrig upplevt en så vacker November som det året – kanske för att jag aldrig tidigare har gett den en chans? November 2017 bjöd på vackert ljus, frostiga detaljer och underbara solnedgångar. Det blev svårt att fortsätta ogilla den.

Så vi försonades. Till året efter. Jag hade ingen tid för något Projekt November då. Jag ammade nätterna genom och tog inte med mig kameran ut en enda gång. Och ja, November var sur. Jag har i stort sett inga minnen på den tiden alls. Var det fint ute? Var det regnigt och kallt? Jag tror att det inte var någon fin tid, det hade jag nog kommit ihåg ändå.

Men nu tänker jag faktiskt ge November en chans till. Ett nytt Projekt November! Eller kanske snarare ett Projekt Höst 2.0. Så snart höstlöven har ramlat ner allihopa och färgarna är borta så kör jag igång. Det vackra i naturen försvinner nämligen inte med de sista färgarna även om det blir lite mer svårhittad. Men jag ska leta efter det! Vem hänger med?