Trots att jag har ett långt sommarlov i år och Jonas fortfarande är föräldraledig har vi inte planerat någon resa i år. Hemma i Sverige är det också fint och svemester är en trend som kommer att stanna. Med småbarn behöver man ändå inte lägga ribban så högt än. Men vi längtade ändå bort lite grand och så bokade vi spontant en stuga i Hälsningland och stack dit i några dagar.
Vårt boende var del av en bondgård ca 10 min utanför lilla staden Hudiksvall. Här fanns det hästar, höns, kaniner och en katt – perfekt för Mattis som älskar djur. Runt omkring låg vidsträckta åkrar och ängar som gav en underbar utsikt.
Det var inte långt till Östersjön. Med bilen åkte vi förbi gröna och gyllene fält som låg böljande höger och vänster om vägen och omringande då och då en liten bondgård på en kulle. Vägen ledde oss sedan genom en skog med knorriga tallar som ibland öppnade upp för att ge oss en liten glimt av havet. Längs vägen stod det skyltar som informerade om att det fanns färsk fisk till salu. Och sedan – när vi lämnade bilen – doften av sand och salt.
Himlen var mulen och det blåste när vi satte fot på lilla ön Kuggören. Här parkerar man bilen direkt efter bron som leder till ön, resten av ön är bilfri. Bara små vägar och stigar slingrar sig förbi små stugor och fiskehus. Med Mattis i bärstolen började vi promenera genom det vackra fiskeläget. Vänster om oss på den skyddade delen av ön låg idylliska små stugor och båthus, höger om oss ledde små, uttrampade stigar mot små träskjul – dassen.
Stigen slingrade sig förbi småväxta tallar, stora stenar och sommarblommor och ledde först till fiskekapellet och sedan till ett labyrint på norra delen av ön som troligtvis är flera hundra år gammal.
Här stod vi och kände Östersjöns vindar i håret och lyssnade till måsarnas skrik innan vi promenerade tillbaka igen. Vi hälsade på Kuggörens sista fiskare på tillbakavägen och lyssnade till hans berättelser om fiskelivet och köpte lite rökt lax av honom. Han berättade att det bara bodde fyra eller fem personer kvar på ön och att han var den enda som fortfarande fångade fisk här. Den var i alla fall jätte gott!
Efter vårt lilla besök på Kuggören kände vi för ännu mera hav och åkte till Hölick som låg i närheten och som är känd för de fina vita stränderna. Här hade vi planerat att bada, men det blåste kyligt och regnade till och från. Vi tig istället en promenad till stranden och lät Mattis leka lite. När regnet blev starkare, vände vi ryggen till den vita sanden och åkte tillbaka till bondgården. Här väntade ju redan djuren!
Dagen därpå åkte vi till Hudiksvall där vi strosade rund, fikade – såklart – och till och med kunde äta lunch i lugn och ro när Mattis sov i vagnen. Vi hann till och med att promenera lite längs hamnen innan han vaknade igen.
Vädret var tyvärr inte alltid på vår sida – vi hade önskat att det fina sommarväder skulle hålla i – men det hade kunnat vara värre. Som familj hade vi väldigt fina dagar tillsammans, har lekt med djuren, sett nya ställen och haft mycket tid för varandra. Jag hann inte fota så mycket som jag hade hoppats på, hade önskat mig bättre fotoväder (och mer tid, men det gäller alltid), men det var ju en familjeresa. Jag kunde samla massa fina minnen på minneskortet och i mitt hjärta, både på fina landskap och på min fina familj.
Svemester – semester i Sverige – är verkligen att rekommendera. Trots att jag redan har bott här i några år finns det fortfarande otroligt mycket att upptäcka. Har ni tips på ställen som jag inte får missa att besöka här i Sverige?
Ett jättefint inlägg Addy!
Tack Barbro, så fint att höra!