Teneriffa I – En resa till havet

Resan till Teneriffa var del av vår bröllopsresa. Då vi inte hade kvar tillräckligt många semesterdagar efter bröllopet förra året har vi först bara åkt iväg på en helgresa till Edinburgh. Nu i maj var det dags för den längre delen av bröllopsresan – 10 dagar i Teneriffa där vi fick låna min mosters lägenhet.

Lägenheten låg på södra delen av ön i turistorten Costa Adeje. På bilden ovan kan ni se den drömlika utsikten vi hade från balkongen. Här kunde vi (nästan) varje kväll uppleva underbara solnedgångar.

Jag hade forskat en del innan resan vad man skulle kunna uppleva här, eftersom jag inte ville nöja mig med att ständigt vara i sällskap av alla andra turister. Jag ville absolut gå och vandra och eftersom varken Jonas eller jag var sugen på att tillbringa för mycket tid i städerna har vi bestämt oss för en kombination av vandringar och strandhäng.

De första två dagarna kände jag mig rätt sliten så vi började med att utforska Costa Adeje. Till stranden gick man nedför berget, längs lägenhetskomplex som ofta hade ett typiskt spanskt utseende och som dessutom var väl omhändertagna. Överallt hade det planterats palmer, exotiska träd och värmeresistenta växter, vilket blev en fin kontrast till bebyggelsen.

Det var länge sedan jag var vid havet, i alla fall i sydliga breddgrader. Och tydligen hade jag mycket att komma i fatt med vad som angår hav, vatten och vågor. Det syns i alla fall tydligt för mig när jag tittar på bilderna i min semestermapp. Helt sjukt hur många bilder jag har tagit på vatten, vågor och liknande!

De första dagarna var delvis rätt mycket moln, men det hindrade inte oss att ge vår vinterbleka hud en lite mer rödaktig nyans – trots solkräm! Men om man bortser från det så kunde vi i alla fall tina upp våra kroppar och själar efter den långa kalla vintern och våren i Mora.

Vågornas brus, den varma sanden under våra fötter och den behagliga havsbrisen fick oss att glömma rätt fort att vi hade lämnat Mora i vit vinterskrud.

De första två dagarna gav mig på riktigt träningsvärk. Jag kan inte säga hur många kilometer vi gick de dagarna, upp och nedför, längs stranden och från strandbar till strandbar, där vi satte oss emellanåt för att vila fötterna och för att släcka törsten med en kall drink.

Vid våra fötter lockade havet och bakom oss ropade bergen. Kvällarna spenderade vi på balkongen och förvånades över den gyllene kvällshimmel med blick på grannön La Gomera.

På tredje dagen bestämde vi oss att vi hade utforskat Costa Adeje tillräckligt för nu och åkte med vår lilla hyrbil till en strand i närheten som min moster har rekommenderat till oss.

Utomlands är det mest jag som kör bilen, medans Jonas kör för det mesta hemma i Sverige. Det har blivit så av någon anledning under de senaste åren. Mina semestrar som barn har tydligen varit en bra förberedelse vad som gäller den kaotiska sydländska trafiken. Men första gången jag kör bil i ett främmande land vill jag ändå alltid vara bra förberedd. Mitt knep är att inte bara kolla upp vägbeskrivningen på internet eller på en karta (jag älskar kartor!) utan att provköra vissa delar av sträckan med hjälp av Google Streetview.

Tack vare den moderna tekniken hittade jag stranden direkt och utan problem. Alcalá är en liten by utanför de större turistorter. Stranden ligger nedanför ett exklusivt hotell med en designpool som verkar vara väldigt lockande, eftersom de mesta gästerna hängde där istället av vid stranden. Där var det oftast rätt lugnt. Strand är egentligen en underdrift, det är faktiskt flera små svarta stränder som är separerade av klippor. Här och där finns det även piscinas naturales – naturliga havsbassänger – som har lugnare vatten och därmed är perfekt för barn.

Hit återkom vi flera gånger under vår resa. Vi testade inte ens fler stränder eftersom vi var så nöjda här. Vi badade, solade, hälsade på lilla strandbaren då och då när vi var i behov av en kall dricka och lite skugga och jag gav mig iväg med kameran flera gånger för att fånga vågorna på bild.

Gick man förbi stränderna och havsbassängerna kunde man klättra över några klippor för att få en fantastisk vy inte bara över havet utom även mot grannbyn Los Gigantes som är känd för sina upp till 800 m höga klipporna som reser sig brant direkt ur havet.

De vackra stränderna i Alcalá blev vår vilobas. Hit kom vi efter våra vandringar och utflykter för lat strandhäng, för att vila benen och för att vila själen.

Jag hade visst många bra idéer på utflykter på min semesterlista, men man kan inte göra alls. Så vi har enats på en handfull av utflykter som var viktiga för oss och njöt annars av lugnet, pratade länge med varandra, läste böcker, guppade i havet och åt god mat. Och det var bra så!Det här var ju vår bröllopsresa och det var inte själva turistandet som var det viktiga utan att ta oss tid för kärleken och för varandra.