Utflykt till Storstupet

Storstupet ligger norr om Orsa där Ämån har skurit en djup kanjon i  landskapet. Här flottades det timmer ända in i 70-talet från skogarna norr om Orsa ner till Mora. Idag leder inlandbanans sträcka rakt över stupet med hjälp av en bro som ligger 34 m över ån. Med inlandsbanan kan man åka från Mora till Östersund och passerar tåget fina utsiktspunkter som Storstupet, så stannar den så att alla resande kan beundra utsikten och ta bilder – det måste ju vara hur trevligt som helst!

För några år sen åkte jag med Jonas och hans familj till Helvetesfallet, ett vattenfall några kilometer norr om Storstupet vid samma å. Bra möjligt att vi även stannade vid Storstupet då, men ärligt sagt är mitt minne lite vagt där. Men för två, tre veckor sedan har jag forskat lite om Naturen rund om Orsa på nätet för att hitta nya utflyktsmål och då upptäckte jag Ämåns dalgång som har flera sevärda vattenfall och forsar.

Någon gång den här sommaren vill jag åka längs ån norrut och stanna vid alla sevärda ställen – inte bara Storstupet och Helvetesfallet utan även vid Hällorna, Pilstupet, Bössfallen och Lusbostupet. Jag antar att det blir en dagsutflykt om jag vill hinna med alla. Så mycket tid hade jag inte förra helgen så jag nöjde mig med Storstupet. Där finns det mycket fint att se!

Här finns det en flottningsränna, den enda som finns kvar längs hela ån, vilket nog har med byggsättet att göra, den renoverades på 50-talet med betong istället av trä. Och betong har en bättre hållbarhet såklart, även om den inte är lika snygg på bild.

Höger och vänster om ån tornar höga klippor med tallar, lingon och mossa på. Högt över ån tronar den magnifika järnvägsbron. Jag måste erkänna att jag kände mig rätt liten när jag stod där. Och eftersom jag var där själv såg jag till att jag satte ner mina fötter med hög försiktighet. Visst finns det räcken på vissa ställen, men långt inte på alla och jag ville verkligen undvika att ramla ner i stupet.

Från parkeringen leder en kort men brant stig ner till ån som man kan korsa med hjälp av en liten bro vid rännan. På andra sidan leder en liten stig uppför och längs stupet till olika små utsiktspunkter. Vid vissa av dem borde man inte vara höjdrädd, men utsikten belönar dem som vågar sig dit.

Även om det stod två bilar på parkeringen när jag kom dit, såg jag bara en gång andra människor på andra sidan ån, annars var jag alldeles själv i den mäktiga naturen.

Då och då kom solen fram och värmde mig uppifrån medans ån forsade nere bland klipporna där den försökte övervinna höjdskillnaden. Ibland kunde jag höra lite fågelkvitter.

Jag lämnade utsikten och följde stigen längre upp mot järnvägsbron. Kort innan bron hittade jag en vägvisare vid en stigkorsning. Härifrån kan man gå till Hällorna som ligger mellan Storstupet och Helvetesfallet. Jag har försökt att få fram om det finns en stig som leder från Hällorna vidare till Helvetesfallet, det skulle nämligen vara roligt att vandra från Storstupet till Helvetesfallet, tycker jag.  Men jag kunde inte hitta någon information än så länge. Jag får helt enkelt åka till Hällorna och leta därifrån.

Från skylten gick det några meter till uppför och sen låg den framför mig, järnvägsbron. Två gånger dagligen åker Inlandsbanan över den och stannar så att resenärerna kan njuta av den magnifika utsikten. Tillträdet förbjuden – såklart.

På andra sidan rälsen fortsatte stigen, men jag vände om och gick tillbaka till stupet. Min plan var att ta några bilder med längre exponeringstid och jag hade extra tagit med mitt stora stativ för det. Tyvärr låg stativhållaren för att fästa kameran fortfarande hemma…

Men det var ändå dags att åka hemåt igen, vi hade nämligen planerat en grillkväll. Så jag sa hejdå till Storstupet och klättrade upp till parkeringen igen, kvällssolen till mötes.

Storstupet är helt klart värt ett besök! Jag ser redan nu fram mot att utforska alla andra forsar längs ån. Då med hela utrustningen i väskan och gärna med trevligt sällskap. Vem vill följa med?