Det här inlägget hade jag egentligen planerat att ladda upp för flera veckor sedan – men lite oplanerat fick inte bara jag sommarlov, utan även bloggen. Så snart jag stämplade ut från jobbet för tre veckors sommarsemester, gjorde jag rent av ingenting. Helt plötsligt var både sociala medier och bloggen ointressanta och istället spenderade jag timmar med att läsa böcker och att umgås med min familj och vänner. Och det var riktigt underbar! Även kameran fick en paus, jag hade med den exakt på en dag, annars fick den stanna hemma.
Så det finns definitivt en fotografisk dokumenteringslucka denna sommar. Men jag har märkt nu att det brukar vara så under sommaren. Av någon anledning är sommaren den årstiden där jag fotar minst. Ingen aning varför. Det kanske är för att jag är en vintermänniska? Min kreativitet får alltid en uppsving när de första kyliga nätterna, morgondimman, tidiga solnedgångarna och höstfärgarna drar in över landet. Men innan det är dags för hösten vill jag hålla fast vid minnet av några sommardagar.
En av de är utflykten längs Ämåns dalgång som jag redan hade funderat på ett tag. Än så länge har jag bara hunnit hälsa på Storstupet och har sedan dess velat se de andra sevärda avsnitten av samma älv. Tillsammans med min mamma, en familjevän – och hunden såklart – har jag satt mig i Volvon och åkt en timme norrut, förbi Orsa till det första vattenfallet på vår lista – Lusbostupet.
Även här kan man se spår av gamla tider där det flottades timmer söderut. En liten bro leder över ån här, som slingrar sig fram genom täta skogar. En fin första vy! Men det lönar sig definitivt att fortsätta på andra sidan bron där ån delar upp sig, flyter genom olika bassänger och bildar flera små och lite större vattenfall.
Bara här hade man nog kunnat stanna en hel dag. Vi hittade flera gamla eldställen och kunde tänka oss själva hur mysigt det måste vara att sätta sig här och grilla några korvar.
Men vi hade ju stora planer för dagen och efter en stund bestämde vi oss att åka vidare – men vi hade redan bestämt att vi måste komma tillbaka hit med lite mer tid i bagaget för att kunna utforska den här delen av ån lite mer.
Nästa stopp var bara några kilometer längre söderut – Bössfallet. Det var bra att alla fall och forsar var bra skyltade, vi behövde aldrig leta. Det var faktiskt busenkelt – parkera bilen vid skylten, gå några hundra meter (om ens det) genom skogen och sedan var man redan framme vid vattnet.
Även här vid Bössfallet fanns det en bro över ån. Här skjuter ån genom en flaskhals mellan stora stenväggar och lugnar sig en bit längre ner igen – en vacker vy!
Här gjorde vi rast vid en liten vattenbassäng vid sidan av ån och njöt av lugnet. Lusbostupet imponerade rätt mycket och väckte lusten att upptäcka mer, så Bössfallet kunde inte riktigt hålla måttet. Men även här hade det säkert funnits en hel del att utforska.
Så vi fortsatte! Nästa punkt på vår lista var Pilstupet. Och hade vi vetat hur fint det var hade vi nog ätit lunch här längs vattnet. Även här ledde en liten stig ner från grusvägen genom skogen och efter en kort promenad stod vi framför den forsande ån. Vad är det med forsande vatten egentligen som känns så bra?
Här fanns det inga vattenfall i klassiska sinnet, men vattnet forsade fram väldigt fint. Vi gick runt på stenremsan bredvid älven och bara njöt. Momo – som är en vattenhund på alla sätt – bestämde sig direkt för att ta en simtur. Nog var hon lite överraskad över strömningen men hon klarade sig fint, paddlade på och försökte fånga luftbubblor på vattenytan. Härligt att titta på – det behövs inte mycket för att få henne att vara lycklig! Efter första simturen valde hon dock ställen som hade lite lugnare vatten.
Även här hade man kunna tillbringa flera timmar, fika lite eller grilla pinnbröd och kanske doppat fötterna på en varm sommardag. För familjer är det nog lite mer avslappnat här än vid Lusbostupet eftersom det finns lite mindre risk att ramla nedför ett stup i vattnet.
Men den risken fanns vi vårt nästa stop igen. Eftersom tiden började springa iväg, strök vi Helvetesfallet och Storstupet från dagens lista eftersom vi alla redan hade varit där. Istället bestämde vi oss att åka direkt till Hällorna som ingen av oss kände till. Hällorna ligger ungefär mitt emellan Helvetesfallet och Storstupet och var inte skyltade. Men med hjälp av kartan hittade vi även dit.
För alla som vill ta sig dit: Man följer grusvägen från fäboden Liothed norrut. Först kommer man förbi en skylt mot Storstupet och ett tag senare några stugor. Strax efter stugorna står det en gammal liten buss vid sidan av vägen som naturen har tagit över till en bra del och bara några meter efter det finns det plats att parkera bilen. Därifrån leder en omarkerad, brant stig ner till vattnet.
Här finns det inga räcken och naturen visar sig från en lite mer dramatisk sida igen. Momo hade av ren begeistring lite för bråttom och nästan ramlat ner i ån så vi tog henne i koppel igen. Hon gillade inte hängbron alls eftersom den inte var fast på båda sidor av ån och därmed av lite svängigare modell än du andra broarna.
Om man bortser från det så var det riktigt vackert här. På andra sidan bron går en liten stig till en raststuga där man har utsikt över en lugnare del av ån. Här hittade vi även några goda blåbär.
Efter vi hade plockat en del bär gick vi tillbaka mot bilen för att åka hem, för nu började vi alla bli hungriga och trötta. Men det blev en riktigt fin dag och det var väldigt intressant att utforska så många nya ställen. Naturen bjuder verkligen på både mäktiga och vackra vyer här! Så jag kan definitivt rekommendera en dagsutflykt längs Ämån. Att utforska alla sex sevärda vattenfall och forsar på en dag är dock lite svårt. Det är nog bättre att besöka de tre nordliga vattenfall – Lusbostupet, Bössfallet och Pilstupet – på samma utflykt och de tre längre ner – Helvetesfallet, Hällorna och Storstupet – på nästa utflykt. På hemsidan Orsa.se finns det en karta över Åmän, vägarna dit och alla sevärda ställen längs ån som kan vara intressant för alla som vill ge sig ut på en egen utflyktstur. Hoppas ni får det roligt!