Vintertankar

Januari är slut och vintern är extremt mild. Det har snöat alldeles för sällan än så länge och vi har sett det bleka gräset, den färglösa asfalten och de nakna grenarna som sträcker sig mot en grå himmel alldeles för ofta. Jag måste erkänna att den blöta, mörka och ofta blåsiga vintern nästan har knäckt mig emellanåt. Lägg till stress, flera förkylningar och andra sjukdomar samt en allmän energibrist – det blir inte mycket över för att fotografera eller skriva.

Men nu känner jag hur motivationen för att fota och skriva blir större igen. Kameran fick följa med flera gånger de senaste månaderna, men bilderna har inte kommit mycket längre än till hårddisken.

Jag har funderat lite vad jag ska skriva om när jag väcker liv i bloggen igen. Jag har absolut upplevt en hel del fina grejer sedan jag skrev sist. Lite för mycket för att sammanfatta allt i ett inlägg. Lite för mycket för att skriva ett inlägg till varje upplevelse – det är inte realistiskt att jag hinner med. Så det blir en liten överblick över några favoritbilder från de senaste veckorna.

En dimmig novembermorgon tog jag några underbara bilder som jag kommer att räknas till mina favoritbilder länge framöver! Jag kände att mitt projekt November hade fått den bästa möjliga starten.

En solig novemberdag besökte jag de vackra skogstjärnarna från Bonäs, där vinterns första is började lägga sig.

Kort därefter kom den första snön och föll så vackert. Men den stannade inte länge utan gjorde plats för stress och trötthet. Projekt November tog slut och jag rörde inte kameran resten av månaden.

December fylldes inte bara av en aldrig slutande förkylning utan också av en resa till Thailand där kameran fick följa med. Min bror gifte sig där och jag testade min nya kamera- en Nikon Z6 – med både landskapsbilder och porträtt.

I sista minut kom snön tillbaka för att ge oss en vit jul. Jag njöt av några ensamma timmar i snön när den var som vackrast. Dagen efter fanns ingen snö kvar på träden och kort därefter fanns bara isiga vägar kvar och de höll sig länge.

Mulna vinterdagar har fördelen att de ger perfekta förutsättningar för att experimentera med långa slutartider – något jag tycker är jätte roligt. Jag åkte till gamla kvarnen i Gesunda och fotade den isiga ån. Jag älskar effekten av rinnande vatten som fotas med långa slutartider.

• 

• 

Nu dröjde det inte länge och skogen var helt snöfri igen. Efter några riktigt mörka dagar tittade solen fram igen och jag spenderade en härlig eftermiddag i skogen i Siljansfors. Bara jag, kameran och tystnaden av en skog i ide.

Efter de mörka veckorna som låg bakom oss kände jag ett enormt sug efter solljus. Som tur var tittade solen fram ibland i januari. Den här soliga dagen var jag ute så ofta och länge det gick och kände hur min kreativität slog glädjevolter.

Jag menar bara – titta på ljuset här! Ingen kommer att tro mig att bilden togs i slutet av januari mitt i den svenska vintern.

• 

• 

Det följde några kalla nätter och jag vågade äntligen ut mig på isen. Mora-Orsa Skating – den lokala skridsoåkningsföreningen – markerade banor på Saxviken i Mora och på Orsasjön där isen var tjock nog. Jag åkte till Orsasjön och gled runt på isen i två timmar. Både kroppen och själen blev glada av det. Inte bara utsikten över sjön mot Orsa var fantastisk, även mönster och strukturer i isen fångade min uppmärksamhet.

Det känns som att jag bara har gnällt de senaste veckorna. Över vädret, sömnbristen, sjukdomarna i familjen och den oändliga tröttheten. Visst, det är inga roliga förutsättningar. Men när jag nu tittar på bilderna ovan så känner jag att jag ändå har tagit vara på de små fönster som öppnade sig här och där för mig. Jag har varit ute och upplevt saker och skapat fina minnen. Så från och med nu kommer jag att lägga fokus på det. Dagarna blir längre och ljuset återvänder, så det kommer att bli fler tillfällen att vara ute, både själv och med familjen.

Nu är det upp till er – om vilken av mina upplevelser som nämndes ovan vill ni veta mer om? Jag blir glad om ni tar er tiden att svara!